Att släppa taget

Det här med att sälja tavlor som man skapat utifrån erfarenheter, känslor, och personliga tankar. Det är frågor man tidigare fått och jag tänkte i detta inlägg beskriva lite hur det fungerar för mig som konstnär.

 Tidigare när jag skapade personliga alster så hade jag svårt att sälja dem. De var ju en påminnelse om något som jag höll nära hjärtat och det ville jag inte bli av med. Jag har några sådana tavlor som fortfarande ligger kvar hemma. Det handlar också mycket om hur personliga tavlorna är för mig. Alla är ju skapade utifrån mig och mina visioner jag får av yttre/inre intryck, så visst är de personliga och unika, men de behöver inte alltid ha en kraftig effekt i hur nära jag behöver ha dem.

Detta fungerar lite som terapi för mig och jag ska försöka förklara så gott jag kan. När jag skapar så handlar det om att bearbeta en känsla eller erfarenhet som har grott i mig ett tag. Det är mitt sätt att handskas och blotta mig för att reflektera och ta itu med känslan. Det behöver inte alltid handla om jobbiga och lidande saker i livet, utan rent allmänt. Budskapen och symboliken i tavlan kan vara djup men den behöver dock inte alltid vara personlig. Jag kan ha fått en idé från en diskussion, en text eller bild och känt att jag vill skapa något som kan vara personligt åt någon annan. Att skapa dessa alster är också stimulerande.

Men de verk som kommer ifrån egna erfarenheter har inte alltid varit lätta att släppa. Jag har skapat och fått möjlighet att konfrontera det jag bär på. Jag har kunnat skapa en bildlig vision av något som enbart varit en mental vision och känsla. Det för mig är stimulerande och släpper en tyngd i mig.

För ett tag sedan kom jag underfund med något. När jag lyckats pränta ned en erfarenhet som jag bearbetar här och nu, är just det som är det fina och underbara med att måla något. Den där tillfredsställande känslan som man vill åt. När jag väl kommit åt den så har den kommit i uttryck i att bli en färdig målning. Jag mår så jäkla bra efter det och det är just där, när jag fått bort tyngden, som är det väsentliga. Inte själva verket i sig, utan processen, vägen att kunna fullfölja det. Nu talar jag inte för alla konstnärer men för min del så har jag kommit underfund med att det har varit det viktiga i mitt skapande, inte att behålla tavlorna.

Att kunna släppa iväg tavlan är en del av bearbetningen. När jag arbetat med känslan, genom att måla, så har jag ”släppt” det jag velat släppa, och därav kan jag idag också släppa tavlan. Nu ska jag inte ljuga, det finns tavlor och kommer säkert vara så att nya framtida tavlor inte alltid kommer att vara till försäljning då de är speciella för mig och det är helt Ok. Allt har sin tid och plats men såhär har det oftast fungerat för mig.

Jag vet inte om jag har lyckats få mig förstådd men om jag skulle sammanfatta detta inlägg så vill jag ha sagt att när jag bär på en känsla som jag vill pränta ned och bearbeta så har det varit själva processen i skapandet och det slutgiltiga resultatet som varit terapin och som gör att jag kan gå vidare. Jag släpper en tanke och därav kan jag också släppa en tavla.

Några av mina mest personliga tavlor:

The safety under the wings of your child

Hiding

Make peace with your past. Its time to let go

Fear for an inner birth of joy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s