Det där klivet.

I april i år bestämde jag mig för att säga upp mig på mitt fasta arbete inom socialpsykiatrin. Det tog mig 2 år att ta det beslutet. Jag har tjatat mycket kring om att man ska göra det man tycker om, men det är inte så enkelt som det låter, att våga ta det stora klivet för att verkligen fullfölja sin passion, sin dröm. Efter många om och men, och otroligt mycket feedback och motivation från nära och kära som alltid trott på mig och min förmåga, så valde jag till slut att bara göra det.

Det går en vecka efter att jag sagt upp mig och jag har bestämt mig för att satsa på konsten. Jag har inget planerat, inget genomtänkt och jag kan fortfarande inte definiera mig själv som konstnär, men vad jag vet är att jag har en dröm, ett mål och en eldig passion för att ta mig dit. Jag hinner inte riktigt fundera kring delmålen innan jag får det där samtalet. Det där erbjudandet att få en möjlighet att vara med i ett projekt där jag kan förverkliga en dröm. Är detta ödet? Eller förutbestämt? Jag förstod inte riktigt vad det var men chockad blev jag, verkligen. Jag blev nervös, jag förstod inte att det var på riktigt.

Jag blev utvald som en av 7 talanger i Sverige av Microsoft. En ambassadör för att utåt visa mitt kreativa arbetsflöde med PCn. Jag fick utforma ett event, ett drömprojekt. Jag funderade och kom till slut fram till att jag ville kombinera två stora intressen i mitt liv. Psykologin och konsten. Jag ville tillsammans med andra människor skapa bildliga symboler och tolkningar kring ämnen som berör alla individer genom ett ämne som är aktuellt och viktigt att reflektera kring. Jag ville sända ut ett budskap, få betraktaren att stanna upp i 5 sekunder och bara reflektera, tänka om, tänka till, gräva i sig själv.

Människor delade med sig av sina historier kring deras självbilder och erfarenheter i livet. Jag snappade upp detaljer som kom att bli mentala visioner för att sedan printa ned det bildligt. Jag ville tillsammans med andra sända ut ett budskap. Jag ville tillsammans med andra visa att vi är mer lika än olika. Jag ville att vi skulle börja bekräfta varandra.

Det gick några månader där jag samlade information, jag skapade, jag filmade, jag bloggade, pratade i media och jag delade med mig av mig själv för att få andra att dela med sig av sig själva. Jag målade och målade och målade. Jag kom underfund med att jag fann bloggen som någon slags terapiform för mig själv. Jag ventilerade ut på mitt tangentbord och kände att det var helt okej. Jag var lite skraj i början av det här med att dela med sig av sina tankar men det känns otroligt stimulerande och feedbacken har varit otrolig för jag har lyckats bekräfta, jag har lyckats förstå någon. Jag har lyckats inspirera andra. Den förmågan att lyckas beröra en annan individ – obeskrivlig. Vilken lycka.

Resultatet har varit Het, fet eller jävligt normal. Mitt Generation7 projekt som ställts ut i brunogallerian i en vecka. Idag var sista dagen och det har varit otroligt hur många människor som kommit förbi. Allt ifrån vänner, familj, bekanta och främmande som hört mig prata i radio eller hittat mig genom en rekommendation eller på facebook. Jag är otrolig nöjd och jag känner mig taggad att påbörja en karriär som konstnär. Hur det kommer att gå? Jag vet inte, men vad jag vet är att jag kommer satsa 110% oavsett resultat. Då kan jag iallafall leva resten av mitt liv med att veta att jag åtminstone gjorde mitt bästa.

Jag känner efter detta event jag arbetat med i månader, tillsammans med otroliga människor, att jag står på en stabil grund och är redo för nya utmaningar och nya projekt där jag får dela med mig av min glädje och min konst med andra människor. Jag har alltid haft svårt att presentera mig själv som konstnär och det beror nog på att jag personligen känt att jag själv inte har uppnått det jag vill med konsten. Men i dagsläget känns det bra.

Jag är konstnär.

Ett svar

  1. Kul att du vågade ta det där klivet! Går och drömmer lite i samma banor så det var inspirerande att läsa. Cred till dig och din konst:)

    21 september, 2011 kl. 05:14

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s