Ur min babyvinkel

Mamma, jag ser, hör och jag känner.  Du underskattar min förmåga att känna sorg, medlidande eller glädje. Du underskattar min förmåga att förstå vad det är som händer. Du tror att jag är för liten för att koppla ihop ett pussel. Du har rätt på ett sätt, jag förstår inte riktigt vad eller varför det sker, men jag kan känna en stämning, bra som dålig. Jag kan känna när du är glad eller ledsen. Ibland tror du att du skyddar mig genom att osynliggöra. Jag låter dig tro det, men jag känner det du känner.

Jag vill omfamna dig, visa dig att du är trygg med mig. Jag är dock alldeles för liten för att lista ut hur jag ska göra. Jag blundar och tänker på hur jag slår armarna om dig med vingar jag lånat av en duva. Vingar fyllda av kärlek och ömsinthet. Här finner du fred och låt dig känna att det är ok att bli omhändertagen av mig. Min kärlek till dig är större än världens.

Jag har blivit äldre och du har givit mig verktyg och livsperspektiv som många andra saknar. Jag har idag funnit riktiga vingar och jag omfamnar dig på riktigt nu, inte bara i mitt hjärta.

Igår var Mors dag, men för mig är alla dagar min Mammas Dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s